Utställning

Humla var minst i kullen när hon föddes, knappt hälften så stor som sina syskon. Hon utvecklades helt i takt med de andra, men var hela tiden mindre. Det är en tik som utvecklas långsamt, precis som jag vill att staffarna skall göra. De skall inte vara klara exteriört förrän tre års ålder. Individer som har mycket massa och ser klara ut redan som unghundar blir alltid för grova och tunga. Nej, late bloomers är finare och blommar betydligt längre ;-)

Humla skulle ställts ut på Rasspecialen 2013 men pga mattes akuta bukoperation två dagar innan, blev årets händelse inställd :-(  Vi satsar istället på att visa Racer-Humla för rasspecialister nästa år istället. Hon är utställd i Borås för Morgan Granander i juni 2013 i hällande ösregn med ett Very Good och kritiken:
”Feminin tik med ståndöron. Korrekt bett. Bra huvud, bra front, kort kropp, bra vinklar bak. Rör sig parallellt, men skjuter upp länden i rörelser i detta väder.”

Jag är extremt nöjd med hennes storlek och muskelmassa – det är en liten nätt tik med brädhårda muskler, en riktig fitnessbrutta. Hon är byggd precis så som en arbetande staff skall se ut enligt mig – liten, smidig, lättare i typen med starka ben och driv från bakdelen. Hon har fina vinklar, bra bröstdjup och står bra på benen. Utseendemässigt är hon min drömstaff, bortsett från en lite snipig nos och den generösa extrautrustningen i form av parabolantenn-öron….
Den perfekt byggda designed to endure-staffen är helt enkelt ”Humla Edition” ♥