När jag såg Humla i valplådan, tänkte jag att den där hunden, det kommer bli en fantastisk tävlingshund…
Trots att hon var hälften så stor som sina syskon hade hon inga problem med att ta sig fram och dia, så mjölkersättningen Jennie köpt hem förblev oöppnad. Det man inte har i storlek får man kompensera med järnvilja och en stor portion jävlar anamma, så resonerade lilla Bebis-Humla redan i valplådan. Och detta har kommit att bli hennes signum även nu i vuxen ålder! ♥
När jag med Baileys förlorade mig in i lydnadens underbart kluriga värld, tänkte jag att nästa hund måtte antingen bli en kopia av denna fantastiska grabb – eller en topptrimmad version av honom. Det blev det senare. Humla är en Baileys fast med sportfälgar och extra hästkrafter. En hund jag antagligen inte hade klarat av som förstahund i lydnaden – det är mycket energi, vilja, motor och glädje i Humla :-D
Hon har allt jag värderar hos en bra brukshund – och lite till. Naturlig snabbhet, explosivitet och will to please tillsammans med en välmonterad on/off-knapp och otroligt okomplicerad hund att ha med sig vart man än åker och tränar/tävlar. Humla är nästan löjligt lättbelönad – älskar godis och leksaker men kanske allra bäst social belöning, vilket gör det till ett nöje att träna långa kedjor med tävlingsmässiga belöningar.
Vi debuterade i lydnad i somras och fick ett LP1. Någon bruksstart hanns tyvärr inte med, trots att hon är färdig för appellen. Jag hoppas kunna tävla både appell och lägre klass spår under 2014, knipa ett LP2 och förhoppningsvis starta i trean till hösten. Jag hoppas bara att tiden räcker till :-)
Blondie & Baileys 