Humla

– En topptrimmad Kajsa Kavat med sportfälgar!

Humla är en naggande god liten spättakaka som inte lämnar någon hon möter oberörd. Det är svårt att förstå att så mycket värme, kärlek och glädje kan rymmas i en sådan liten kropp. Hon är som ett lyckligt litet Hello Kitty-plåster tjugofyra timmar om dygnet – alltid glad, aldrig längre bort än en centimeter från någon levande varelse. Gillar man inte Humla behöver man inte oroa sig – hon har inga som helst problem med detta. Hon tröttar ut sina offer med laxdoftande pussar, gos, knäsittande och ömhetsbetygelser i parti och minut tills den andra fyrbeningen/tvåbeningen kapitulerar av ren utmattning.

När vi fick hem henne som liten gosig valp levde vi i föreställningen att bebistiden skulle gå lika lätt och smidigt som med helgonlika Baileys. Tji fick vi…medan vi satt inne och läste bloggar som skröt om hur duktiga deras valpar var, hur fint de gick i koppel, blev rumsrena på två timmar, bara lekte med sina leksaker osv., så härjade Humla runt i trädgården och försökte entusiastiskt gräva sig till Kina, åt bajs och snigelgift i kubik, använde sina sylvassa gaddar för att få våran uppmärksamhet, kissade på mitt vita renskinn (som det tagit tre år att få tag på och nästan lika länge att spara ihop till) och så vidare. Baileys blev så traumatiserad av att få en lillasyster, att han hellre satt ensam i mörkret nere i tvättstugan, när vi andra fredagsmyste i soffan.

Medan andra la upp übergulliga foton på sina valpar, vågade vi knappt visa bilder på Humla som gjorde sin egen, konstnärliga tolkning av rasstandarden. Hon skuttade således obekymrat runt med smal strutnos, tomma fiskmåsögon och kaninöron som inget superlim i världen kunde råda bot på. Hon blev tidigt husses flicka, och även om hon tyr sig till alla så är Mikael favoriten nummer ett och hon har en särskilt plats i hans hjärta. Även om hon sjönk en del i popularitet den gången  när hon var ute i trädgården och ”grejade” – kom in i hallen, la en stor spya med gräs och skalbaggar i husses splitternya löparskor, och diskret gick ut igen…

Vart hon än kommer tar hon en självklar plats – gärna i främmande människors knän. Hon är trygg och självsäker med mycket välmonterad on/off-knapp. Jag har aldrig sett henne bli skrämd eller nervös av något – hon tar sig fram i världen på fyra starka tassar, antingen stadigt planterade i backen eller två meter ovanför marken i glada känguruhopp. När det kommer till träning så vill Humla extremt mycket – det är skoj, det går fort och hon vill inget hellre än att vara till lags.

Det självklara soundtracket till Humlas liv är naturligtvis Lady Gagas Born this way!