Humla LK1 14/9!

Ja tanken var alltså att Racer-Humlan skulle ta sitt sista förstapris i LK1 efter det tråkiga nollade ställandet förra gången. Men Humla hade tydligen andra planer!
Eller rättare sagt inga planer alls. Ända sedan hennes ”konstiga icke-humliga” MH förra lördagen har hon varit fullständigt off, TRAVAR (Obs! Förstår ni vilken världssensation det är?!) som en loj fet tax på promenaderna. Vill bara sova och mysa. Vi var på Sikta mot Stjärnorna i torsdags och jag hade planerat det som ett genrep inför lördagens tävling. En tävlingsmässig kedja, bara för att kolla av att ställandet satt. Men Humla hade andra planer här också. Nämligen nosa på vartenda grässtrå och meditera sig lugnt igenom hela kedjan. Något ställande tänkte hon minsann inte bjuda på. Och apporten spottade hon ättiksurt ut. Låt mig få sitta och filosofera under min korkek, dumma matte!

bild-295Sleepy Girl…..

Fyyy vad sur jag var. Hade verkligen svårt att behärska mig. En hel omgång med Sikta mot stjärnorna ”bortslösad” på ett kioskmongo utan motor. Medan Baileys Studsboll satt och tryckte nosen mot bilrutan hela kvällen. När han blev utsläppt de sista minutrarna och fick göra fritt följ, platsliggning och budföring så sprutade det av arbetsglädje ur öronen på honom och han var euforisk inne på plan. Humla? Nej, inte det minsta avundsjuk. Otroligt nöjd med att nosa efter kissfläckar i gräset. Humla som brukar strypa sig själv om storebror är inne och tränar på planen….

Funderade mycket fram och tillbaka på om jag skulle bry mig om att starta på lördagen eller ej. Hon var uppenbart inte sig själv. Samtidigt känns det futtigt när man betalat in startavgiften, att inte utnyttja tillfället. Så jag beslöt att åka dit, se om jag fick med mig henne på uppvärmningen och ta det som en träningstävling. Om hon skulle bryta ner under programmet skulle jag göra någon cirkuskonst och sedan springa av plan och belöna.

bild-294

Gäsp gäsp…

Det var kallt som attan på morgonen och jag var orolig för platsen eftersom det var dagg i gräset. Därför fick Humla bjuda på en massa lägganden i det blöta gräset för att väta ner magen ordentligt. Både platsliggning och tandvisning gick fint 10-10. Men hon var ofokuserad på platsen, låg med nosen och vindade än åt vänster, än åt höger. Vi som haft så klockrena superfokuserade platsliggningar alla tävlingar igenom. Nåja.

Så långt gick det ju inte katastrofalt iallafall. Rastade henne en stund innan det var min tur att gå in på plan och hon både kissade och bajsade. Redan vid ingången på plan kände jag att hon inte var det minsta med mig, fullständigt ofokuserad. Återigen har vi haft alltigenom klockrena ingångar alla tidigare tävlingar. Men nu var det minsann annat ljud i skällan!
Vi lider väl oss igenom moment för moment, så tar vi filmen till sist! :-D

3. LINFÖRIGHET 0 (vp, efter i vändning, släpar ngt, kissar)
Linförigheten var det i särklass sämsta vi någonsin gjort. Jag tror inte hon gått så här dålig linförighet ens när hon var bebis. Hon har alltid haft superlätt för kontakten och är väldigt uthållig i momentet. Alltid en fröjd att göra fritt följ med henne pga hennes härliga attityd. Utom idag då. Där vi sniglade, nosade och gäspade oss igenom momentet – och avslutade, som kronan på verket, med att innan den sista halten SÄTTA SIG OCH KISSA. Jääääättelänge! Jag trodde här att vi var diskade, men tävlingsledaren frågade domaren som gav ok att fortsätta. Jag hann inte fundera så mycket på det – men med facit i hand var ju förstapriset borta här. Om jag, peppar peppar ta i trä och allt det där, skulle vara med om detta igen så hade jag faktiskt brutit tävlingen.

4. LÄGGANDE 8 (slarvig trp, bra läggande)
Inte så mycket att orda om. Hon har jättefina lägganden. Transporten kändes skit, hon var inte alls med och helt ofokuserad. Ett mirakel egentligen att hon hade så mycket hjärnkapacitet som var ledig just då, att hon ens iddes lyssna på mitt kommando ;-)

5. INKALLNING 9,5 (slarv i ingång)
Alla våra dåliga bitar som fått stå tillbaka sista tiden när vi kört mycket kedjor, faller naturligtvis igenom när vovven inte är  med i matchen. Genomgående dåliga ingångar och slarviga sättanden. Mycket att sätta tänderna i framöver! :-P

6. STÄLLANDE 8,5 (slarvig trp, bra ställande)
Är faktiskt jätteglad att hon gjorde ställandet, trots att det var som att föra fram en hjärnskadad schimpans på planen. Hon stod kvar jättefint och satte sig inte heller när jag kom in till sidan (men ni kanske ser mitt dk…? :-)) utan först på mitt kommando.

7. APPORTERING 0 (tveksamt tagande, ställer sig, släpper)
Det här var jag beredd på. Vi har bråkat så mycket kring att hon skall sitta vid gripandet, att vi i nuläget är på den nivån att om det inte finns minsta goodwill hos henne så finns det inte en chans att hon håller apporten i slutet av en lång kedja. Tränar man momentet separat är det inga problem. Vi har heller inga problem med metallapporten, tvåans apporering eller hoppapport – dessa utför hon med glädje och jättefin hantering.

8. HOPP ÖVER HINDER 9,5 (ingång)
Oengerat precis som resten av programmet. Väldigt mycket nosande och ofokuserat i transporter samt avslut. På ett sätt var det bra att för en gångs skull göra en dålig tävling med Humla, eftersom jag varit så jäkla nöjd med attityden och känslan på våra övriga tävlingar i sommar. Det här vid sådana här tillfällen som bristerna verkligen lyser igenom, och blir tydliga.  Nu blir det träningsvila för fröken en vecka och sedan får vi se om löpet behagar dra igång…

9. HELHETSINTRYCK 5 (kissar på plan)
Här är filmen från tävlingen! Jag tror den är nyttig att titta på, för man känner sig nog väl till mods efteråt :-P På ett sätt är det ju så, att man ibland blir lite höjd över andras misslyckanden – jag hoppas att ni förstår hur jag menar?

134,5 poäng och ett tredjepris blev resultatet av denna PRO-promenad :-P Som förare är det naturligtvis hemskt att ha en hund som kör på ettans växel genom hela programmet…man får anstränga sig att peppa och försöka få med sig hunden och motstå impulsen kasta sig ner i gräset och gråta av ren frustration!
Domaren kom fram efteråt och beklagade kisspausen, men att hon var tvungen att följa reglerna och nolla det moment som hunden utförde. Vilket är helt rimligt naturligtvis! Jättegullig domare förövrigt :-) Tävlingsledaren Lottis är en av mina gamla instruktörer och hon har sett Humla på flera tävlingar och träningar tidigare – hon trodde inte att det var samma hund! Innan vi gick till bilen kom hon fram igen och berättade att efter prisutdelningen hade två stycken olika personer kommit fram till henne och undrat vad som hade hänt med ”den lilla staffen som brukar vara så jäkla duktig”? Ja, du kan väl svara på den frågan, Tant Humla? ;-)

1239983_10151636328606987_345178514_nTur för dig att du är den sötaste staffeflickan jag vet, Lill-Strumpa!♥
Då kommer man undan med mycket ♥

14 tankar på “Humla LK1 14/9!

  1. Antagligen är det ju kommande löp som strular till det i huvudet på lillgrisen… men hur gör man med en tonårskille till mongo som är sådär hela tiden? Allt du beskriver är ju en beskrivning av hur Bosse varit nästan hela sommaren! Hur många gånger funderade du på att klippa kulorna på Baileys då han var 1,5-2 år gammal? :p Många säger att staffen inte lugnar ner sig/mognar förens vid 3 års ålder… orkar man vänta?
    Glöm inte att lillskruttan bara är så här en kort stund – snart är racerbilen tillbaka!!! :)

    • Haha! Baileys var faktiskt extremt lätt – har alltid varit fokuserad i träningen och aldrig någon ”pissnisse”. Hade nån dipp vid 1-1,5 års ålder när han var ganska utröttningsbar.
      Du har inte funderat på att chipkastrera Mr Playboy och se om du tycker det blir skillnad? Chippet verkar ju bara nått halvår, kan ju vara värt att testa?

      Skickat från min iPhone

      • Kan bli fråga om att testa det så småningom faktiskt – har inte tänkt på det eftersom jag ställt ut honom och då får man ju inte det. Men eftersom han är lite ”ful” så är det ju ett alternativ nu ju! :p

      • Jag hade absolut övervägt det om jag hade varit du. Ingen skada kan ju ske liksom, och vill du använda honom i avel är han ju fertil efter bara några månader igen. Tror inte det är superdyrt heller!
        Vore så himla kul att få träffa er och se hur han är i träningen. Du måste hojta till ifall du har vägarna nedåt landet! :-D

      • Ja, vad sjutton – har vänner i Alingsås så det är inte helt omöjligt – vore riktigt kul! Lovar att höra av mig i så fall – gör det samma om du har vägarna mot Sthlm el. Norrtälje!
        Ska prata med vet. om chippet nästa vecka så kanske det blir så efter jul… skrattade gott när jag såg videon på Humlas senaste tävling – Bosse i ett nötskal just nu! :p

    • Eg snik meg inn i denne samtalen, fordi eg har erfaring med chipkastrering sjølv, som eg ser at Emma har nemnt for deg. Eg vil absolutt anbefale deg å teste ut chipkastrering på hunden din før du eventuelt kastrerar på ”ordentlig”. Eg testa ut chipkastrering med Suprelorin på min hannhund før eg gjekk for kirurgisk kastrering, for å vera sikker på at kastrering var rett for han. Han var så fæl til å ri på andre hannhundar, det var utruleg slitsamt – også for han sjølv (eg såg at han vart heilt stressa av heile greia). Eg var veldig veldig VELDIG fornøyd med effekten!! Så no er han kastrert på ”ordentlig” :) Det som er så fint med chipkastrering er at effekten forsvinn etter ca. 6 månader, så ein har angrerett dersom ein ikkje skulle vere så fornøyd. Kjemisk kastrering med Suprelorin må ikkje forvekslast med kjemisk kastrering der ein sprøytar inn hormonet progesteron. Progesteron er i seg sjølv angst- og smertedempande, og kan gjera hunden meir avslappa. På denne måten kan ein bli ”lurt” til å tru at hunden vil ha samme gode effekt av kirurgisk kastrering – men det får ein mest sannsynleg ikkje. Suprelorin gjer ein mykje betre indikasjon på korleis hunden vil bli etter ein ”ordentlig” kastrasjon, men det kan sjølvsagt vera små skilnadar der også. Min hund fekk nesten betre effekt av Suprelorin enn ordentlig kastrering. Men me har ingen negative bivirkningar av kastreringa i alle fall, han har ikkje endra personlighet! Så totalt sett angrar eg ikkje i det heile! (Og så er det jo utruleg deilig å sleppe å bekymre seg når tispekvalpen vår får løpetid om nokre månader!!) :)

    • Vi har ju varit på semester och jag har dem varannan vecka hos mig, så för mycket träning har det inte blivit – snarare tvärtom. För lite träning med lite för höga krav i kombination med påverkan inför löp, är min arbetshypotes just nu :-)
      Men visst kan hundarna bli utbrända! Jag är jättenoga med att låta mina ta det lugnt. Efter hård ansträngning är kortisolpåslaget i kroppen förhöjt i 48 timmar, så dagen efter gör de absolut ingenting. Inte ens en kisspromenad. Utan bara mys i soffan, och märgbensgnagande i trädgården typ :-) Tror de flesta hundägare underskattar behovet av vila och stillhet för att få harmoniska, välmående hundar!

      GRATTIS till viltspåret btw! :-D

      • Tack så mycket!! Det om kortisolet visste jag inte. Sigge har vilat hela dagen idag men imorgon ska vi tävla rally :O, så jag får hoppas han är redo…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s